Det var jobbigt att packa idrottskläder till skolan. 

Väl i skolan hade vi idrott utomhus. Det började regna/monsun'a. 

Jag blev tvingad till dopp-handboll och kubb. 

På väg ner på stan missade jag bussen och tvingades vänta i 20 minuter. Medans jag satt där ropade min kropp på mat och jag kände mig i svältstadiet.

Bussen kom, jag blev åksjuk och en buss skvätte vatten på mig när jag hade gått av. Trött på livet-stadiet hade nu startat. Men jag var så hungrig att jag mest tänkte på vad jag skulle äta när jag kom hem. 

Jag kom hem. Ingen hemma. Skönt tyckte jag tills jag insåg att jag inte hade några nycklar! Så där stod jag i ösregnet. Utan nycklar. Utan mat. Utan hopp. Jag ville dränka mig men det behövdes inte för det regnade redan tillräckligt mycket.

Jag ringde släktingar för att be om hjälp men jag var förlorad. 

Så jag åkte hem till den enda jag visste skolkar på regniga dagar, Jonte. Han bjöd mig på pizza och sen åkte jag till mamma. Där tog all otur slut. (Thank god, Annars hade jag väl varit blind, förlamad och döv vid det här laget...

Hejdå/ C